Snälla kan vi åka pulka?

Astrid är rastlös och har inget att göra.
Alice ser på tv.
Albin spelar Xbox.

-Jag har inget att göra säger Astrid.
-Nähä säger jag.
-Jag vill åka pulka säger Astrid och ser bedjande på mig.
-Men jag har inte lust, eftersom jag har stått i pulkabacken med mina elever idag.
Fråga Alice!

Tror inte ens att hon frågar Alice, men jag hör en bedjande stämma som är svår att motstå. Jag kan riktigt se hennes blick:
-Albin? Kan du åka pulka med mig?
Döm om min förvåning när jag plötsligt hör hur Albin svarar:
-Ja, det kan jag väl. Ska vi ta snowracern?
Ibland är dom för goa mot varandra

Läxor!

Jaha, så var det dags igen. LÄXPANIK!!!!
Jag har inte så många läxor, men om du kunde hjälpa mig lite med...
Självklart ställer ju mamma upp.
-Har du nån Bibel mamma?
-Ja, den står i bokhyllan....Var skulle den annars vara?
Hämtar den från bokhyllan, lite små irriterad. Bläddra, bläddra, bläddra.
-Hur hittar man i den här då?
Jag upptäcker då att han har fått tag i Lars Bibel som är mer en berättelsebibel och som saknar tydliga kapitel och verser.
-Hämta den andra Bibeln!
Sonen hämtar Barnens bibel och då blev det ju ännu värre. Det är lite svårt att hitta Matteus, Markus och Lukas evangeliet i den.
Det slutar med att jag får hämta min fina konfirmations Bibel. Jag visar hur man letar och vips så gick det bra att hitta rätt versavsnitt. Men vad betyder det som står där?
Vi lyckas med gemensamma krafter tyda vad som står i Albins skrivhäfte och svarat på frågorna tar vi nästa område.

Kemi! Eller en snabbkurs i studieteknik.
STRYK under det som är viktigt! Vad är en legering och varför gör man legeringar..... Sedan några snabba exempel. Hej och hå vad det går, jag kunde ju faktiskt detta. Kan det bero på att jag hade samma lärare som sonen?

Nästa punkt på agendan blev insekter, lite svårare eftersom boken är kvar i skolan och det exakta datumet för förhöret/provet inte är solklart. Solgul däremot är citronfjärilen. Vi har googlat insekter på bredden och längden och tvären. Så nu kan vi det också. Fast vi hoppade faktiskt över dom latinska namnen.

Så nu har vi avverkat insekter, legeringar och bibeln. En mycket intressant kombination.

Nu är jag ute och cyklar

Tänkte komma igång och cykla lite på kvällskvisten när jag lägger tjejerna.
Jag säger till tjejerna att nu får ni gå och lägga er för jag ska cykla, (på motionscykeln men det säger jag inte).

-Men vem ska var hemma med oss då? säger Astrid.
-Men det är ju halt, säger Alice.

Vilka goa töser jag har.
Nu känner jag att jag måste nog förklara mig lite bättre, jag som trodde att allt var glasklart.

En helt vanlig, ovanlig dag

Det är ju knappt att man kan tro det är sant.
Det är alldeles tyst och stilla i huset på Hidvägen 18.
Vad är fel månntro??

Här brukar råda totalt kaos och det brukar låta från cd-spelare och teveapparater.


Men nu är det riktigt tyst och lugnt.
Lars och Albin har åkt på träning, så tonåringen bråkar inte med sina systrar.
Lillskrutt har gått till sin kusin för att leka, alltså kan Astrid inte bråka med Alice.
Alice ser på tv, med en normal volym på.

En ganska ovanlig dag på Solsäter med andra ord.

Hej hopp längdhopp

En helt vanlig helg i en familj där sonen friidrottar:

• Upp i ottan 5:45.
• Packa matsäck som anstår en idrottsman.Dvs pastasallad, smoothie, bananer och annat energigivande.
• Packa mat åt resten av familjen. Dvs pastasallad, kaffe och något att fjäska med när det blir långtråkigt.
• Åka lååååångt, packa dvd-spelaren i bilen så att de små söta flickorna inte bråkar allt för mycket på vägen dit.
• Väl där ska det prickas av, OM han ska springa så måste man göra det 1 timma före start. Helst med årsbästa, vilket var det nu då???
• Hämta nummerlapp, höra hur han klagar på att nummerlappen är för stor och att mamma som ska nåla fast den har kalla händer.
• Passa in mattiderna så att Albin har ätit i lagom tid före tävlingen.
• Tävla, nervöst (även för oss) Ska det bli ett bra resultat, dvs ett som han är nöjd med.
• Vänta igen, på nästa gren och att resultaten ska komma upp.
• Sen får man se om det blir final, om det var försök, eller om det blir en medalj eller inte.
• Åka hem vid tre-fyra tiden, med tre mer eller mindre trötta barn.

När man ser på det här så låter det både jobbigt och tråkigt. MEN det är det absolut inte.
Man träffar så många trevliga aktiva och föräldrar. Albins träningsgrupp Ymers 98:or är ett fantastiskt gäng, både barn, föräldrar och tränare.
Så nu ser vi fram emot nästa tävling....

Mp3 spelare

Lilltjejen är vansinnigt avundsjuk på sin storasyster för att hon har en mobiltelefon som man kan spela musik på. Detta leder allt som oftast till bråk och kiv. Då gav jag Astrid min gamla
mp3-spelare.
Men nu är problemet ett annat: VAR hittar man proppar som passar barnöron???
Astrid har väl förstås sett att jag lyssnar på musik när jag är ute och springer och ska göra likadant. För hon byter om till tights, t-shirt och joggingskor och springer runt i huset med musik i öronen.
Men då kommer nästa utbrott: propparna sitter ju inte kvar i öronen.
Jag försökte med gamla hederliga med båge, men sådana fungerar inte när man springer. Det borde väl jag förstå!
Söt är hon alla fall när hon joggar runt med rosa tights och mp3 spelare inne i vardagsrummet. Men nåde den som skrattar!

Nu är det jul??

Hej hopp.
Nu var det ett bra tag sen jag skrev här. Vart tar tiden vägen egentligen. Snart är det jul igen. Här har Alice börjat öva julsånger på blockflöjten, Astrid har klätt upp Skrållan i tomtekläder och Albin laddar inför Adventsspelen i friidrott . Själv har jag börjat fundera på julpyssel till skolan.
Jag har dessutom druckit glögg i mängder och ätit pepparkakor. Barnen konstaterade snabbt att det nog var bäst att ta en kaka till så man blev riktigt snäll....
Julen närmar sig med stormsteg. Jag har dessutom börjat spana efter årets julgranskandidat. Har hittat en som kanske kan passa. Men det är ju ett tag kvar, eller?

Stödhjul av!

Ja!!!
Nu var det äntligen dax.
Stödhjul av.
Vi gjorde ett försök förra sommaren men det resulterade i en vurpa, stödhjul på igen. Sen en riktig praktvurpa (med stödhjul!) Sen var det nästan tvärstopp. Astrid ville inte cykla alls.
Men NU:
-Nu är jag stor!
Stödhjulen plockades av, men nej. Hon fegade ur och cykeln var parkerad i flera veckor.
Men nu har hon hittat modet och nästan rätt teknik.
Först fick hon för sig att det skulle vara lättare att cykla på gräsmattan.... Visst det gör ju inte så ont när man ramlar, men lätt är det inte.
Nu har hon vågat sig ut på asfalten och kan nästan starta själv.
Men va jag får springa. Fram och tillbaka fram och tillbaka.
Men snart så kan hon.

Ja, är det bra eller dåligt med stödhjul. Det kan man ju undra. Visst är det bekvämt med stödhjul. Dom kan ta sig fram lite fortare, lite tidigare. Men visst är det farligt också, dom får fel teknik, cyklar alldeles för fort och alldeles för tidigt.
Men Astrid är nummer tre i syskonskaran och dom har alla haft stödhjul. Nu önskar jag att Albin kunde använda två hjul på sin cykel lite oftare!

Helgen är slut, nu är det måndag igen!

Nu sitter jag här på söndagskvällen, helt slut.
Är det inte meningen att man ska vila upp sig på helgen?
Men vad har jag gjort?

Jo, jag har försökt vara den där supereffektiva mamman som fixar allt....
Tvätta, städa, diska, damma, putsa fönster, hämta ved, lagat mat, storhandla och samtidigt vara så där fruktansvärt trevlig och snäll. För vem vill ha en grinig mamma på helgerna.
Tyvärr lyckas jag inte alltid att vara så där trevlig och snäll. Ibland tar bara orken slut.
Så jag klev helt sonika ut genom ytterdörren och sa nu går jag ut en sväng.
Och vad hände då: Jo, det ösregnade naturligtvis. Men jag gick runt huset och satte mig helt enkelt på altanen.
Det var tyst och lugnt och skönt....

Ända tills jag hör flickorna bråka:
-Det var ditt fel att mamma gick ut! skriker Alice.
-Nä det var ditt säger Astrid.
Men rätt som det är så enas dom om att det är Albins fel. Sätter sig och ser på tv.

Ibland är det inte ens fel att två träter, det är nån helt annans fel.

Min tand är lös!

I flera veckor har vi hört detta.
Astrids första lösa tand.
Det var ju så spännande och hon var så glad.
Men plötsligt hörs det ett illtjut från nedervåningen.
Oj, tänker jag nu har det hänt nått riktigt allvarligt. För BÅDA tjejerna skriker i högan sky.
Rusar ner för trappan och hittar två panikslagna flickor.

-Astrid bet mig, skriker Alice.
-Min tand är borta, skriker Astrid
Och där i soffan ligger ett litet risgryn till tand.
Alice lugnar sig ganska snabbt, men Astrid är otröstlig.

-Min lösa tand är borta, snyftar hon.
-Men det är ju meningen att den ska lossna, säger jag försiktigt.
-Men jag skulle ju bita Alice, säger hon då.

Vad säger man då???
Nu är goda råd dyra. Det gäller att få henne att tänka på nått annat.
- Nu ska vi lägga tanden i ett glas så kommer tandfen nog med en liten peng till dig.
Då kommer tårarna igen.
- Inget vatten i glaset! Förra gången försvann Alices tand ner i avloppet.
Och JAG vet att tandfen inte finns. det är du och pappa som lägger dit pengar.

Så är det när man har stora syskon. Vissa saker förlorar liksom sin spänning.

Men så här några dagar senare och flera stolta visningar av gluggen så säger lilla damen stolt:
-Mamma, den tanden bredvid är lös nu också!

Vilken vacker lila....

Vilken vacker lila....
Ja, det kan man ju undra. Vad var det för nått vackert lila som Astrid såg hos Anitas handel idag.
Tulpaner? Nej.
Servetter? Nej
Ljus? Nej
Blommor? Nej, inte det heller. Hoppsan tulpaner är ju blommor?
Ja, om ni får fortsätta i all evighet så kommer ni nog aldrig att komma till denna vackra lila sak!
Först visste hon inte riktigt vad det var men sen om hon på det.
Har du gjort det?
Nä, det tror jag INTE!
Det var nått som ibland kan uppfattas som lite äckligt.

Det var en: vacker lila TOALETTBORSTE!!
Hur många av er hade gissat det?
Förmodligen inte så många. Jag själv har nog aldrig hört någon kalla en toalettborste för vacker, men nån gång ska väl vara den första.

En liten vinst lott??

Nån gång i bland brukar flickorna och jag köpa varsin skraplott.
Denna gången blev det Astrid som tog hem en liten vinst.
Hela 10 kronor.
Snabbt över till affären.
Ny lott.
Ja två gånger lyckades hon skrapa till sig en ny lott innan det tog slut.
Alice som inte hade nån större tur denna gång hade börjat studera lotten.
-Mamma, hur mycket kan man vinna?
Pedagogiska mamman biter sig i tungan för att inte svara direkt.
-Det står på lotten, säger jag.
Hon läser koncentrerat och jag ser hur hon funderar och funderar. Det var nog ett svårt tal...
Sen utbrister hon:
-Men mamma, man kan ju bara vinna 250 000 kr

Friidrott eller mamma kan vi inte bada idag?

Tisdagar betyder i vårt lugna hus Friidrott för Albin. Idag råkade det bli så att Lars var tvungen att jobba. Vilket innebär att antingen blir det ingen träning för Albin (vilket leder till världskrig) eller får flickorna följa med (vilket också leder till världskrig) .

Sagt och gjort. Flickorna började redan när jag hämtade att tjata:
-Mamma kan vi inte bada idag.
-NEJ, NEJ och NEJ. Inte idag.....
-NÄR kan vi bada då?
-På sportlovet kanske?
Tårar och tandgnissel....
Men idag lyckades jag hitta kraften att stå på mig: Det blev inget bad.
Väl på Moga Fritid började nästa attack:
-Vi vill ha godis.
Jag var egentligen skittrött på allt tjat, men med raska steg gick jag mot bilen efter ett kort:
- Det är inte lördag idag
YES, 2-0 till mamma. Inget bad och inget godis.
Första orden Lars fick höra när han klev in var:
-Vi fick inte bada idag och vi fick inget godis heller. Men Albin han fick...
- Vad fick Albin då? säger Lars och ser ut som ett levande frågetecken
-Träna, säger Astrid då

Ibland är dom rätt söta! Nä, rätt ofta.

Pysslig? Ja visst inom vissa gränser.

Pyssla är kul. Om man får vara i fred. Gjorde jättefina änglar till min Toarpskrona. Men glömde att borra hål i botten så dom fick bli små prydnader istället.

Så kom då lilla Astrid.
-Kan du sticka en mössa till mig mamma?
-Nä, du det får du be mormor göra.
Och mormor är duktig på allt handarbete, så visst skulle hon få en mössa. Astrid och jag gick och handlade garn till en mössa. Det är en häst uppe på toppen av mössan. Jag försöker få henne att välja nått annat, den verkar lite svår tycker jag. Men hon hade bestämt sig.


Garn och mönster lämnas gladeligen över till mormor som i rask takt stickar själva mössan. MEN så var det ju det där med hästen.Till och med mormor som är så duktig på att sticka höll på att gå bet på den. Men hon är ju lite enveten, så nu är mössan klar. Och det blev jättefin. Men jag skulle inte tro att hon stickar nån mer hästmössa....

Så här fin blev Astrid i sin mössa.
Mössan är viktigare än jag sa hon och drog ner den över ögonen.
Tack Mormor!

Två minuters vila

Sovmorgon. Jag vaknar först av alla. Kaffe i lugn och ro.
Sen måste jag tända i pannan och gör dagens först tur ner till källaren. Medan det tar sig stoppar jag i den första maskinen tvätt för idag.



Tvättmaskinen har haft ledigt över julhelgen, men NU ska det tvättas. Maskinen hinner inte bli mer än halvfull innan barnen ropar.

Dom är osams om vilken kanal som dom ska se på tvn. Uppför trappan.
Löser konflikten och sen ner igen. Det brinner i pannan och tvättmaskinen måste bli klar. Hinner precis starta den innan nästa kris uppstår på övervåningen. Upp igen.

Löser krisen genom att låta Astrid se på Tv i vår säng på övervåningen. Tre trappor ner till källaren för att hänga upp den tvätten som jag tvättade igår kväll. Det tar ju en stund...Men jag blir bara halvfärdig innan dom ropar igen. Upp igen.

Katten har rivit Astrid. Upp igen. Det var ingen större fara med henne. Ner igen. Nu lyckas jag hänga upp resten av tvätten innan jag återvänder upp.

Det känns som ett helt pass på gymmet....
Nu sätter jag mig ner och tar en kopp kaffe till innan nästa omgång är klar i tvättmaskinen. Jag verkligen älskar min tvättmaskin. Ha, det var en sanning med modifikation. Jag tycker om att den bara tar en timma och sväljer mycket tvätt. Men att behöva använda den är inte lika kul.

Och hur har julen varit???

Jo, tack bra. Vi har bara gett våra döttrar saker som gör att vi själva kommer att få ett nervsammanbrott... Så smart!
Lilla Astrid önskade sig bara en enda sak: En dubbel vagn till sina dockor... Men efter en smart diskussion lyckades jag förhandla bort två av hennes gamla vagnar. Det ryms ju två dockor i den nya vagnen, alltså kan vi ta bort två vagnar. Astrid köpte detta med viss tveksamhet. Vi får inte slänga nån vagn, bara lägga den på vinden. Och där kan den ligga länge.



Alice ville ha ett spel till sin Wii. Mario VS Sonic olympic winter games. Det var ju bara det att man måste ha en Wii Fit bräda till den. Så sagt och gjort det var det hon fick så nu spelas det för hela slanten. Till brädan följde det också spel. Det var ju bara det att när man skulle göra inställningarna för barnen så var dom för lätta... Så mamma fick kliva upp på brädan, med påföljden att barnens BMI räknades ut på deras längd och MIN vikt... Mina barn är därmed kraftigt överviktiga!!!



Albin fick det spel han ville ha och ett trådlöst headset. Även det var smart: headsetet är uppladdningsbart. Så inköpen av batterier kommer att minska drastiskt...Han fick en kram av tomten också!

Tyvärr har barnen blivit så stora så nästa år har vi nog ingen som tror på tomten längre. Astrid har hittat omslagspapper som var likadant som det som fanns på paketen och tycker att tomten skriver lite likt mamma.

Så nu är jag väl ensam om att tro på tomten!
För jag fick ju en kaffemaskin som jag hade önskat mig....

Här är farmor och farfars grav

Barnen säger saker som verkligen kan bli SÅ fel.

Idag när vi åkte förbi Kyrkogården i Örby säger Astrid:
-Här är farmor och farfars grav.
Oj, tänker jag och skrattar tyst. För jag vet ju precis vad hon menar.

Det är inte farmor och farfar som är begravda här utan farmors föräldrar. Och farmor och farfar är i högsta grad alldeles levande.
Och visst har Astrid varit här och tänt ljus och satt blommor så visst är det farmor och farfars grav. Det är ju dom som tar hand om graven.

Ett riktigt svin!

Idag har karlarna varit ute och jagat vildsvin. Ett helt gäng med jägare gav sig av ut i skogen. Men jag som trodde att det var svårt att jaga vildsvin tänkte att det blir nog inget.
MEN efter bara 2 timma ringer Lars: Jo, vi har skjutit ett vildsvin.
OJ, snabbt på med vinter kläder. Jag har nog aldrig sett flickorna klä på sig så snabbt. In i bilen och upp till mormor och morfar där vildsvinet ska finnas.
Där står en stolt skytt och en stolt hundägare med ett vildsvin.

Astrid tittar misstänksamt på grisen och säger:
-Men mamma den ser ju ut som ett riktigt svin. Den luktar som ett svin med.
Fy, den går nog inte att äta.
-Varför tror du inte det? Det ska vara väldigt gott med vildsvin, säger jag.
-Du brukar ju säga att om det luktar illa så går det inte att äta.

Jaha, så har hon åter igen tagit mig på orden. Jag brukar säga om mat som finns i kylskåpet: om det luktar konstigt så går det inte att äta.
Vildsvinet luktade illa alltså går det inte att äta, eller?

Om Astrid kommer att äta vildsvinskött eller inte det återstår att se....

Vattenkoppor, eller inte?

Jaha, då är frågan om man vill att lilltjejen ska få vattenkoppor eller inte....
Som den pedagog jag är radar jag upp för och nackdelar på ett papper.
Attans, det ser ut som om nackdelarna är fler är fördelarna! Om nån hade frågat mig i för ett halvår den hade jag sagt: ja tack. Men nu till jul??? Bättre julklapp kan man få tycker jag.
Hur är det med bältros? Vill ju kunna fira jul utan att smitta ner mor och farföräldrar.
Albin delade frikostigt med sig till sin lillasyster. Hon fick vattenkoppor prick 2 veckor efter Albin.
Alice hade vattenkoppor när hon bara var 6 månader och hon hade det mycket lindrigt.
Men så var det ju lilla Astrid kvar. Hmmm, det vore ju bra om Astrid fick det nu när hon inte är så gammal. Själv har jag flera fula märken efter vattenkopporna.
Men får hon det så får hon det och då får man väl leva med det. Kanske kan vi klämma in det i mellandagarna!


Måste ändå säga att Alice var söt när hon hade vattenkoppor, en liten buddha med röda prickar. Inte för att prickarna syns så bra på bilden, men visst var hon en liten mullig goding. Tänk att det nu har blivit en smal och lång bustjej!
Så vi får väl se om det blir några prickar eller inte.

Vi tänder ett ljus?!?

Hysterin är total. Lucia sånger dygnet runt. Flickorna som givetvis inte ska sjunga samma sånger försöker desperat överrösta varandra. Glitter och Lucia kronor far runt i hela huset. Städningen som gjordes till advent är som bortblåst....

Vi tänder ett ljus,
sen tänder vi två
och sedan det tredje så gärna
och när vi tänt fyra vad händer la då? (kindbo!)
Jo, då tänder Gud en stjärna!

Letade desperat efter påsen med luciaklänningar. Borde finnas till alla utom möjligtvis Albin. Men VAR ÄR DEN!!!
Hittar några skrynkliga nattlinnen. Hmmm, det finns i alla fall till Alice. Iväg och införskaffar nytt till Astrid och Albin.
-Men det är ju med spets på!! utropar Albin
-Strunt samma, du ska ha det en halvtimma på avslutningen, va lite smidig nu så lönar det sig sen!! säger jag.
Mutor på hög nivå, jag vet att han vill ha två nya spel till Xboxen i julklapp.
-Okej då, säger han glatt.
Attans tänker jag nu har jag erbjudit mer än jag behövde, IGEN.

Tomten jag vill ha en riktig jul!