Hej hopp längdhopp

En helt vanlig helg i en familj där sonen friidrottar:

• Upp i ottan 5:45.
• Packa matsäck som anstår en idrottsman.Dvs pastasallad, smoothie, bananer och annat energigivande.
• Packa mat åt resten av familjen. Dvs pastasallad, kaffe och något att fjäska med när det blir långtråkigt.
• Åka lååååångt, packa dvd-spelaren i bilen så att de små söta flickorna inte bråkar allt för mycket på vägen dit.
• Väl där ska det prickas av, OM han ska springa så måste man göra det 1 timma före start. Helst med årsbästa, vilket var det nu då???
• Hämta nummerlapp, höra hur han klagar på att nummerlappen är för stor och att mamma som ska nåla fast den har kalla händer.
• Passa in mattiderna så att Albin har ätit i lagom tid före tävlingen.
• Tävla, nervöst (även för oss) Ska det bli ett bra resultat, dvs ett som han är nöjd med.
• Vänta igen, på nästa gren och att resultaten ska komma upp.
• Sen får man se om det blir final, om det var försök, eller om det blir en medalj eller inte.
• Åka hem vid tre-fyra tiden, med tre mer eller mindre trötta barn.

När man ser på det här så låter det både jobbigt och tråkigt. MEN det är det absolut inte.
Man träffar så många trevliga aktiva och föräldrar. Albins träningsgrupp Ymers 98:or är ett fantastiskt gäng, både barn, föräldrar och tränare.
Så nu ser vi fram emot nästa tävling....