Mp3 spelare

Lilltjejen är vansinnigt avundsjuk på sin storasyster för att hon har en mobiltelefon som man kan spela musik på. Detta leder allt som oftast till bråk och kiv. Då gav jag Astrid min gamla
mp3-spelare.
Men nu är problemet ett annat: VAR hittar man proppar som passar barnöron???
Astrid har väl förstås sett att jag lyssnar på musik när jag är ute och springer och ska göra likadant. För hon byter om till tights, t-shirt och joggingskor och springer runt i huset med musik i öronen.
Men då kommer nästa utbrott: propparna sitter ju inte kvar i öronen.
Jag försökte med gamla hederliga med båge, men sådana fungerar inte när man springer. Det borde väl jag förstå!
Söt är hon alla fall när hon joggar runt med rosa tights och mp3 spelare inne i vardagsrummet. Men nåde den som skrattar!

Nu är det jul??

Hej hopp.
Nu var det ett bra tag sen jag skrev här. Vart tar tiden vägen egentligen. Snart är det jul igen. Här har Alice börjat öva julsånger på blockflöjten, Astrid har klätt upp Skrållan i tomtekläder och Albin laddar inför Adventsspelen i friidrott . Själv har jag börjat fundera på julpyssel till skolan.
Jag har dessutom druckit glögg i mängder och ätit pepparkakor. Barnen konstaterade snabbt att det nog var bäst att ta en kaka till så man blev riktigt snäll....
Julen närmar sig med stormsteg. Jag har dessutom börjat spana efter årets julgranskandidat. Har hittat en som kanske kan passa. Men det är ju ett tag kvar, eller?

Stödhjul av!

Ja!!!
Nu var det äntligen dax.
Stödhjul av.
Vi gjorde ett försök förra sommaren men det resulterade i en vurpa, stödhjul på igen. Sen en riktig praktvurpa (med stödhjul!) Sen var det nästan tvärstopp. Astrid ville inte cykla alls.
Men NU:
-Nu är jag stor!
Stödhjulen plockades av, men nej. Hon fegade ur och cykeln var parkerad i flera veckor.
Men nu har hon hittat modet och nästan rätt teknik.
Först fick hon för sig att det skulle vara lättare att cykla på gräsmattan.... Visst det gör ju inte så ont när man ramlar, men lätt är det inte.
Nu har hon vågat sig ut på asfalten och kan nästan starta själv.
Men va jag får springa. Fram och tillbaka fram och tillbaka.
Men snart så kan hon.

Ja, är det bra eller dåligt med stödhjul. Det kan man ju undra. Visst är det bekvämt med stödhjul. Dom kan ta sig fram lite fortare, lite tidigare. Men visst är det farligt också, dom får fel teknik, cyklar alldeles för fort och alldeles för tidigt.
Men Astrid är nummer tre i syskonskaran och dom har alla haft stödhjul. Nu önskar jag att Albin kunde använda två hjul på sin cykel lite oftare!

Helgen är slut, nu är det måndag igen!

Nu sitter jag här på söndagskvällen, helt slut.
Är det inte meningen att man ska vila upp sig på helgen?
Men vad har jag gjort?

Jo, jag har försökt vara den där supereffektiva mamman som fixar allt....
Tvätta, städa, diska, damma, putsa fönster, hämta ved, lagat mat, storhandla och samtidigt vara så där fruktansvärt trevlig och snäll. För vem vill ha en grinig mamma på helgerna.
Tyvärr lyckas jag inte alltid att vara så där trevlig och snäll. Ibland tar bara orken slut.
Så jag klev helt sonika ut genom ytterdörren och sa nu går jag ut en sväng.
Och vad hände då: Jo, det ösregnade naturligtvis. Men jag gick runt huset och satte mig helt enkelt på altanen.
Det var tyst och lugnt och skönt....

Ända tills jag hör flickorna bråka:
-Det var ditt fel att mamma gick ut! skriker Alice.
-Nä det var ditt säger Astrid.
Men rätt som det är så enas dom om att det är Albins fel. Sätter sig och ser på tv.

Ibland är det inte ens fel att två träter, det är nån helt annans fel.

Min tand är lös!

I flera veckor har vi hört detta.
Astrids första lösa tand.
Det var ju så spännande och hon var så glad.
Men plötsligt hörs det ett illtjut från nedervåningen.
Oj, tänker jag nu har det hänt nått riktigt allvarligt. För BÅDA tjejerna skriker i högan sky.
Rusar ner för trappan och hittar två panikslagna flickor.

-Astrid bet mig, skriker Alice.
-Min tand är borta, skriker Astrid
Och där i soffan ligger ett litet risgryn till tand.
Alice lugnar sig ganska snabbt, men Astrid är otröstlig.

-Min lösa tand är borta, snyftar hon.
-Men det är ju meningen att den ska lossna, säger jag försiktigt.
-Men jag skulle ju bita Alice, säger hon då.

Vad säger man då???
Nu är goda råd dyra. Det gäller att få henne att tänka på nått annat.
- Nu ska vi lägga tanden i ett glas så kommer tandfen nog med en liten peng till dig.
Då kommer tårarna igen.
- Inget vatten i glaset! Förra gången försvann Alices tand ner i avloppet.
Och JAG vet att tandfen inte finns. det är du och pappa som lägger dit pengar.

Så är det när man har stora syskon. Vissa saker förlorar liksom sin spänning.

Men så här några dagar senare och flera stolta visningar av gluggen så säger lilla damen stolt:
-Mamma, den tanden bredvid är lös nu också!

Vilken vacker lila....

Vilken vacker lila....
Ja, det kan man ju undra. Vad var det för nått vackert lila som Astrid såg hos Anitas handel idag.
Tulpaner? Nej.
Servetter? Nej
Ljus? Nej
Blommor? Nej, inte det heller. Hoppsan tulpaner är ju blommor?
Ja, om ni får fortsätta i all evighet så kommer ni nog aldrig att komma till denna vackra lila sak!
Först visste hon inte riktigt vad det var men sen om hon på det.
Har du gjort det?
Nä, det tror jag INTE!
Det var nått som ibland kan uppfattas som lite äckligt.

Det var en: vacker lila TOALETTBORSTE!!
Hur många av er hade gissat det?
Förmodligen inte så många. Jag själv har nog aldrig hört någon kalla en toalettborste för vacker, men nån gång ska väl vara den första.

En liten vinst lott??

Nån gång i bland brukar flickorna och jag köpa varsin skraplott.
Denna gången blev det Astrid som tog hem en liten vinst.
Hela 10 kronor.
Snabbt över till affären.
Ny lott.
Ja två gånger lyckades hon skrapa till sig en ny lott innan det tog slut.
Alice som inte hade nån större tur denna gång hade börjat studera lotten.
-Mamma, hur mycket kan man vinna?
Pedagogiska mamman biter sig i tungan för att inte svara direkt.
-Det står på lotten, säger jag.
Hon läser koncentrerat och jag ser hur hon funderar och funderar. Det var nog ett svårt tal...
Sen utbrister hon:
-Men mamma, man kan ju bara vinna 250 000 kr

Friidrott eller mamma kan vi inte bada idag?

Tisdagar betyder i vårt lugna hus Friidrott för Albin. Idag råkade det bli så att Lars var tvungen att jobba. Vilket innebär att antingen blir det ingen träning för Albin (vilket leder till världskrig) eller får flickorna följa med (vilket också leder till världskrig) .

Sagt och gjort. Flickorna började redan när jag hämtade att tjata:
-Mamma kan vi inte bada idag.
-NEJ, NEJ och NEJ. Inte idag.....
-NÄR kan vi bada då?
-På sportlovet kanske?
Tårar och tandgnissel....
Men idag lyckades jag hitta kraften att stå på mig: Det blev inget bad.
Väl på Moga Fritid började nästa attack:
-Vi vill ha godis.
Jag var egentligen skittrött på allt tjat, men med raska steg gick jag mot bilen efter ett kort:
- Det är inte lördag idag
YES, 2-0 till mamma. Inget bad och inget godis.
Första orden Lars fick höra när han klev in var:
-Vi fick inte bada idag och vi fick inget godis heller. Men Albin han fick...
- Vad fick Albin då? säger Lars och ser ut som ett levande frågetecken
-Träna, säger Astrid då

Ibland är dom rätt söta! Nä, rätt ofta.

Pysslig? Ja visst inom vissa gränser.

Pyssla är kul. Om man får vara i fred. Gjorde jättefina änglar till min Toarpskrona. Men glömde att borra hål i botten så dom fick bli små prydnader istället.

Så kom då lilla Astrid.
-Kan du sticka en mössa till mig mamma?
-Nä, du det får du be mormor göra.
Och mormor är duktig på allt handarbete, så visst skulle hon få en mössa. Astrid och jag gick och handlade garn till en mössa. Det är en häst uppe på toppen av mössan. Jag försöker få henne att välja nått annat, den verkar lite svår tycker jag. Men hon hade bestämt sig.


Garn och mönster lämnas gladeligen över till mormor som i rask takt stickar själva mössan. MEN så var det ju det där med hästen.Till och med mormor som är så duktig på att sticka höll på att gå bet på den. Men hon är ju lite enveten, så nu är mössan klar. Och det blev jättefin. Men jag skulle inte tro att hon stickar nån mer hästmössa....

Så här fin blev Astrid i sin mössa.
Mössan är viktigare än jag sa hon och drog ner den över ögonen.
Tack Mormor!