Dagen innan sommarlovet tog slut

Jag slutar nog aldrig att förundras över mina barns olikheter.
Albin som totalt vägrat att åka ut med båten efter det lilla haveriet är ute och fiskar med Lars. I ösregnet.
Astrid som brukar vara som en liten studsboll när det är läggdags ligger stilla och lugnt i sin säng och lyssnar på en cd-bok.
Och Alice, ja hon går ju som vanligt sin egen väg. Hon krattar löv i regnet. Det måste ju vara fint när jag kommer hem från fritids i morgon....Men hur olika dom än må vara Albin (Nalle puh), Alice (Tiger) eller lilla Astrid (Nasse) så älskar jag dom otroligt mycket!

En liten storfiskare

Alice har länge tjatat på Lars om att åka ut och fiska. Vi har ju känt oss lite tveksamma till detta eftersom Alice inte är direkt känd för att sitta stilla eller vara tyst.
Men sagt och gjort, det rotades fram fiskespön och hämtades mask och så tog Lars med sig Alice ut i båten. Efter två timmar började det ösregna men dom kom inte hem....
Då ringer Alice:
- Hej mamma, jag har fått fisk.
Jaha tänkte jag hon har i alla fall fått EN fisk.
- Jag har fått sex stycken och pappa har bara fått en!
Vilken fiske lycka! Det visade sig att så fort det hade börjat nappa så var hon alldeles tyst och satt stilla i båten. Tuffingen tar till och med loss kroken själv. Maskarna går inte så bra för dom vill ju bara krypa iväg.
Dagen efter började jag att jobba och Lars var själv hemma med barnen. Inget fiske innan mamma är hemma alltså. När jag kom hem stod hon färdig för att göra en ny fisketur.
Det blev 8 stycken små mörtar och abborrar denna gång. Men fiskeintresset höll i sig och dagen efter var det dags igen. Då fick även Astrid och jag följa med.
Denna gången blev fångsten 28 små fiskar på bara 2 timmar! Och då har vi fikat också.
I går var vi på marknad i Sjönevad, då ser Alice ett stånd som säljer fiskegrejer. Hon tar sin peng och köper sig en ny fiskelina med flöte. Men eftersom det blev lite sent så fick hon inte prova sitt nya flöte på kvällen utan fick vänta till i dag.
Kan undra hur det går? Ja, det vet jag inte än. Vi får väl se....

Moderna barn

Idag har jag och Astrid gjort klart hennes låda med sommarminnen. Detta är en liten låda där barnen skulle lägga i något från sommarlovet. Astrid gick ut med full energi och plockade en stor påse snäckor när vi var vid havet. Och sen blev det inte så mycket mer med det...
Men idag kom så lådan fram igen.
-Vad ska vi (märk väl vi inte jag) lägga i den.
-Jag börjar ju på dagis om en vecka.
-Jag måste vara klar med min låda då, mamma!
-Vad tycker du? säger då den goda pedagogen mamma.
- Mamma DU kan ju göra en fotobok....
Å, tänkte jag. Mammas flicka.
Sagt och gjort så satte vi oss vid datorn och tittade på sommarens skörd av foton. Vi valde ut ett antal foton och skrev ut och plastade in. Det blev riktigt bra. En fin bok med en liten samling foton från sommarlovet. Fast riktigt nöjd är hon ändå inte.
-Kan vi inte göra en sån i datorn så jag kan prata till, säger hon då.
Oj, en Photostory. Vilket data geni jag har! Astrid 5 år vill göra en Photostory till bilderna från sommarlovet. Undrar vad fröknarna ska tycka om detta.
-Nä säger jag. Nu har vi gjort en fin fotobok, det får räcka att ha med sig till dagis. Men vi kan göra en Photostory hemma om du vill.
Och eftersom barnens vilja (ibland) är lag så blev det så. Vi har gjort en photostory. OM jag kan så ska jag lägga ut den här, när jag har kommit på hur man gör!

Kräftor

Igår var det årets höjdpunkt för vissa i familjen. Kräftfiske premiär... Alice är tokig i kräftor. Hon kan äta hur många som helst. Stjärtar, klor och så ska man suga ur huvudet (usch tycker jag). Hon äter så det nästan sprutar ut ur öronen på henne.
I går hade vi dagen till ära sparat kräftor från förra året. Så samtidigt som burarna var i vattnet hade vi en liten kräftskiva utmed Ätrans stilla vatten. När första fiskarna kom in med sina rapporter så lät det inte så lovande. Till och med de som lägger ut sina burar med båt hade fått en urusel fångst. Lilla Alice skruvar på sig, aningens nervös.
Tänk om inte vi får några kräftor, vad gör vi då... undrar hon.
Och så blev det, vi fick väl fyra eller kanske fem stycken.
Då kommer tårarna: Vad ska vi göra nu? Kan man köpa kräftor?
Stilla förklarar vi att vi ska fiska fler gånger och då kanske (märk reservationen) vi får fler. Fast att vi får fler än fem är väl ganska troligt, för det borde inte vara svårslaget.
Så var det med den fiske premiären.
Alice hade sparat några kräftor att äta sen, dom ville hon nu lägga i frysen till nästa år....Men innan vi åkte hem så var även dessa uppätna.