Stödhjul av!

Ja!!!
Nu var det äntligen dax.
Stödhjul av.
Vi gjorde ett försök förra sommaren men det resulterade i en vurpa, stödhjul på igen. Sen en riktig praktvurpa (med stödhjul!) Sen var det nästan tvärstopp. Astrid ville inte cykla alls.
Men NU:
-Nu är jag stor!
Stödhjulen plockades av, men nej. Hon fegade ur och cykeln var parkerad i flera veckor.
Men nu har hon hittat modet och nästan rätt teknik.
Först fick hon för sig att det skulle vara lättare att cykla på gräsmattan.... Visst det gör ju inte så ont när man ramlar, men lätt är det inte.
Nu har hon vågat sig ut på asfalten och kan nästan starta själv.
Men va jag får springa. Fram och tillbaka fram och tillbaka.
Men snart så kan hon.

Ja, är det bra eller dåligt med stödhjul. Det kan man ju undra. Visst är det bekvämt med stödhjul. Dom kan ta sig fram lite fortare, lite tidigare. Men visst är det farligt också, dom får fel teknik, cyklar alldeles för fort och alldeles för tidigt.
Men Astrid är nummer tre i syskonskaran och dom har alla haft stödhjul. Nu önskar jag att Albin kunde använda två hjul på sin cykel lite oftare!