Nu är jag ute och cyklar

Tänkte komma igång och cykla lite på kvällskvisten när jag lägger tjejerna.
Jag säger till tjejerna att nu får ni gå och lägga er för jag ska cykla, (på motionscykeln men det säger jag inte).

-Men vem ska var hemma med oss då? säger Astrid.
-Men det är ju halt, säger Alice.

Vilka goa töser jag har.
Nu känner jag att jag måste nog förklara mig lite bättre, jag som trodde att allt var glasklart.

En helt vanlig, ovanlig dag

Det är ju knappt att man kan tro det är sant.
Det är alldeles tyst och stilla i huset på Hidvägen 18.
Vad är fel månntro??

Här brukar råda totalt kaos och det brukar låta från cd-spelare och teveapparater.


Men nu är det riktigt tyst och lugnt.
Lars och Albin har åkt på träning, så tonåringen bråkar inte med sina systrar.
Lillskrutt har gått till sin kusin för att leka, alltså kan Astrid inte bråka med Alice.
Alice ser på tv, med en normal volym på.

En ganska ovanlig dag på Solsäter med andra ord.

Hej hopp längdhopp

En helt vanlig helg i en familj där sonen friidrottar:

• Upp i ottan 5:45.
• Packa matsäck som anstår en idrottsman.Dvs pastasallad, smoothie, bananer och annat energigivande.
• Packa mat åt resten av familjen. Dvs pastasallad, kaffe och något att fjäska med när det blir långtråkigt.
• Åka lååååångt, packa dvd-spelaren i bilen så att de små söta flickorna inte bråkar allt för mycket på vägen dit.
• Väl där ska det prickas av, OM han ska springa så måste man göra det 1 timma före start. Helst med årsbästa, vilket var det nu då???
• Hämta nummerlapp, höra hur han klagar på att nummerlappen är för stor och att mamma som ska nåla fast den har kalla händer.
• Passa in mattiderna så att Albin har ätit i lagom tid före tävlingen.
• Tävla, nervöst (även för oss) Ska det bli ett bra resultat, dvs ett som han är nöjd med.
• Vänta igen, på nästa gren och att resultaten ska komma upp.
• Sen får man se om det blir final, om det var försök, eller om det blir en medalj eller inte.
• Åka hem vid tre-fyra tiden, med tre mer eller mindre trötta barn.

När man ser på det här så låter det både jobbigt och tråkigt. MEN det är det absolut inte.
Man träffar så många trevliga aktiva och föräldrar. Albins träningsgrupp Ymers 98:or är ett fantastiskt gäng, både barn, föräldrar och tränare.
Så nu ser vi fram emot nästa tävling....

Mp3 spelare

Lilltjejen är vansinnigt avundsjuk på sin storasyster för att hon har en mobiltelefon som man kan spela musik på. Detta leder allt som oftast till bråk och kiv. Då gav jag Astrid min gamla
mp3-spelare.
Men nu är problemet ett annat: VAR hittar man proppar som passar barnöron???
Astrid har väl förstås sett att jag lyssnar på musik när jag är ute och springer och ska göra likadant. För hon byter om till tights, t-shirt och joggingskor och springer runt i huset med musik i öronen.
Men då kommer nästa utbrott: propparna sitter ju inte kvar i öronen.
Jag försökte med gamla hederliga med båge, men sådana fungerar inte när man springer. Det borde väl jag förstå!
Söt är hon alla fall när hon joggar runt med rosa tights och mp3 spelare inne i vardagsrummet. Men nåde den som skrattar!

Nu är det jul??

Hej hopp.
Nu var det ett bra tag sen jag skrev här. Vart tar tiden vägen egentligen. Snart är det jul igen. Här har Alice börjat öva julsånger på blockflöjten, Astrid har klätt upp Skrållan i tomtekläder och Albin laddar inför Adventsspelen i friidrott . Själv har jag börjat fundera på julpyssel till skolan.
Jag har dessutom druckit glögg i mängder och ätit pepparkakor. Barnen konstaterade snabbt att det nog var bäst att ta en kaka till så man blev riktigt snäll....
Julen närmar sig med stormsteg. Jag har dessutom börjat spana efter årets julgranskandidat. Har hittat en som kanske kan passa. Men det är ju ett tag kvar, eller?

Stödhjul av!

Ja!!!
Nu var det äntligen dax.
Stödhjul av.
Vi gjorde ett försök förra sommaren men det resulterade i en vurpa, stödhjul på igen. Sen en riktig praktvurpa (med stödhjul!) Sen var det nästan tvärstopp. Astrid ville inte cykla alls.
Men NU:
-Nu är jag stor!
Stödhjulen plockades av, men nej. Hon fegade ur och cykeln var parkerad i flera veckor.
Men nu har hon hittat modet och nästan rätt teknik.
Först fick hon för sig att det skulle vara lättare att cykla på gräsmattan.... Visst det gör ju inte så ont när man ramlar, men lätt är det inte.
Nu har hon vågat sig ut på asfalten och kan nästan starta själv.
Men va jag får springa. Fram och tillbaka fram och tillbaka.
Men snart så kan hon.

Ja, är det bra eller dåligt med stödhjul. Det kan man ju undra. Visst är det bekvämt med stödhjul. Dom kan ta sig fram lite fortare, lite tidigare. Men visst är det farligt också, dom får fel teknik, cyklar alldeles för fort och alldeles för tidigt.
Men Astrid är nummer tre i syskonskaran och dom har alla haft stödhjul. Nu önskar jag att Albin kunde använda två hjul på sin cykel lite oftare!

Helgen är slut, nu är det måndag igen!

Nu sitter jag här på söndagskvällen, helt slut.
Är det inte meningen att man ska vila upp sig på helgen?
Men vad har jag gjort?

Jo, jag har försökt vara den där supereffektiva mamman som fixar allt....
Tvätta, städa, diska, damma, putsa fönster, hämta ved, lagat mat, storhandla och samtidigt vara så där fruktansvärt trevlig och snäll. För vem vill ha en grinig mamma på helgerna.
Tyvärr lyckas jag inte alltid att vara så där trevlig och snäll. Ibland tar bara orken slut.
Så jag klev helt sonika ut genom ytterdörren och sa nu går jag ut en sväng.
Och vad hände då: Jo, det ösregnade naturligtvis. Men jag gick runt huset och satte mig helt enkelt på altanen.
Det var tyst och lugnt och skönt....

Ända tills jag hör flickorna bråka:
-Det var ditt fel att mamma gick ut! skriker Alice.
-Nä det var ditt säger Astrid.
Men rätt som det är så enas dom om att det är Albins fel. Sätter sig och ser på tv.

Ibland är det inte ens fel att två träter, det är nån helt annans fel.