En liten utflykt

Idag har vi varit ute och åkt lite med tjejerna. Först blev det pizza i Ulricehamn, det var smaskigt. Men målet för vår utflykt var Basta kvarn i Blidsberg. Det är ett jättemysigt café utmed Ätrans strand. Men det bästa av allt brukar vara att mata fiskarna som finns i ån. I det lilla caféet kan man köpa mat att mata fiskarna med och dom kommer riktigt nära stranden. Ibland är dom på hugget och då är det så att det riktigt kokar i vattnet.


Flickorna fick varsin påse med fiskmat och vandrade ut för att mata fiskarna. Då hände det. Alice lyckas kasta ut både fisk mat och sitt armband. Skrik och panik.... Men som tur var kom det inte så långt ut så jag kunde hämta det. TUR!
Här vid kvarnen samlas det också änder som också gillar fiskmaten. Men det gillar inte Astrid, som får panik och skriker högt när änderna kommer. Bort med er, det här är fiskmat! Dumma fåglar utbrister hon, ni får inte äta fiskarnas mat.

En båttur

Så har då äntligen båten kommit i sjön. Den har legat på land i säkert tre år, men nu har den kommit i sjön igen. Astrid har aldrig åkt i båten, eller så minns hon det inte. Barnen har tjatat och tjatat om att dom vill ut och åka båt. Lars tvättade och gjorde i ordning den och så var allt nästan klart för en tur på sjön. Vi skulle bara hyra flytväst till Alice.... Men campingen där vi brukar hyra flytväst var stängd, redan klockan halv åtta.Besvikelsen hos barnen var mycket stor. Men händiga mamma lyckas låna en flytväst. Tack för det snälla vänner! Med en tydlig protest säger Albin. Jag får väl åka med då.Nu är allt klart. När vi sedan väl sitter i båten så börjar Astrid skrika hysteriskt, hon vill inte åka båt mer. Den sjunker skriker hon, den välter, jag vill hem! Efter en liten stund börjar hon tycka det är lite trevligt och faktiskt riktigt mysigt. DÅ blir hon kissnödig. Jaha, in till strandkanten på ett lämpligt ställe så hon får kissa.
Nu får Albin sitta och köra, han börjar tycka att det är rätt kul. Men då händer det. Det är så grunt att motorn tar i botten och brytpinnen går av. Skrik och panik uppstår i båten. Jag inser att det är rätt långt att ro. Jag försöker lugna barnen och börjar ro, medan Lars försöker byta brytpinnen. Tillslut lyckas han byta den och vi kan äntligen ta oss hemåt. Albin tänker ALDRIG mer köra eller åka båt mera. Astrid var inte heller så förtjust efter båtturen. Alice, hon undrade när vi ska ut med båten nästa gång. Fast då vill hon åka längre och så vill hon fiska.
När den båtturen blir det återstår att se...

Friidrotts tävling

Laxaspelen i Halmstad 17/7Ja, detta gick ju bra. En bronsmedalj på 80 m. Inte illa alls. Vi hejade och jublade när vi insåg att han hade blivit trea. Vi kramade om och berömde honom. Men det var vi (nästan) dom enda föräldrarna som gjorde...Killen som vann, stoppade ner priset i väskan och satte sig ner med sin familj. Vi hörde inte ens föräldrarna säga grattis eller bra jobbat. Hoppas att jag inte blir en sån förälder efter några år i Friidrottssvängen. Albin har ju bara börjat med friidrott och har inte riktigt den rutin som dom andra har, det verkar ju som om inte vi heller har det som föräldrar. Man får tydligen inte glädjas med sitt barn, eller åtminstone inte visa det på tävlingen.
Det tycker jag är trist. Vi blir jätteglada varje gång det går bra för Albin och vi visar det för både honom och alla andra. Sedan gäller det att stödja honom när det inte går riktigt lika bra, som i längdhoppet denna gång. Det fungerade bara inte. Men han hade ett riktigt fint hopp på nästan 4 meter.
Flickorna är dock inte fullt så roade av Albins friidrottstävlingar. Då gäller det att se till att det finns fika och mutor att ta till. Eller helt enkelt låta dom vara hos mor eller far föräldrarna.
Men det fick både hamburgare, glass och ett dopp i havet på vägen hem, så i slutändan var dom nog nöjda ändå.

Tvätt, visst är det kul?!?

Berget med tvätt har växt ganska bra och tvättkorgen har för länge sedan svämmat över... Undrar om nån annan tvättar. Nej, det vet man ju att det inte är så. Barnen gör åt kläder i rasande takt, undrar om dom hinner ha på sig kläderna innan de hamnar i tvättkorgen.
Nä, det är inte sanningen. Dom hamnar ju inte i
tvättkorgen utan på golvet i köket, vardagsrummet, hallen, i vårt sovrum och på toaletten (dock inte I tvättkorgen utan bredvid) Kläder överallt. Är det använt eller inte? Rent eller smutsigt. Stackars tvättmaskin, den får aldrig semester. Inte heller den som kör den dvs JAG.
Men det räcker ju inte att tvätta, det ska ju vikas och sorteras. Trist! Men när det är klart så är det så skönt. Alice konstaterade en gång: Mamma du bara tvättar och tvättar. Blir du aldrig klar? Nä, det gör jag inte och man kan ju undra varför.
Dessutom sa en vis man en gång: När sura kärringar tvättar så regnar det. Det måste vara så att jag är en sur kärring för jag tycker att det regnar ofta när jag tvättar. Eller så beror det på att när det är fint väder så har jag inte lust att tvätta. Ja, så måste det ju vara, för nån sur kärring det är jag inte. Eller????
Nåväl, tvättmaskinen är snart röd av ansträngning . Det regnar så tvätten hänger inne eller åker i torktumlaren. Tack och lov för kort programmet på min tvättmaskin. Det tar bara en timme så man hinner några maskiner på en dag. Smutstvättsberget minskar i snabb takt, det gör den rena tvätten också. Så nu är kvällen räddad. Det är dags att vika all den rena tvätten!

Hittade en gång ett litet textklipp med en bild på en trött och sliten gris i förkläde, sittandes på en pall. Texten till bilden löd: Vissa dagar känner jag att om sagoprinsen kysste mig skulle jag förvandlas till en tvättmaskin. (Tror att det va Sven Nordqvist som hade gjort bilderna, om du känner igen detta får du gärna höra av dig!)
Tänkvärt och lite skojigt tycker jag.

Trevlig kväll på er allihopa nu vet ni vad jag ska göra i kväll! Och får jag en kyss så är jag väl en tvättmaskin i morgon.....

Kan vi gå till kyrkan mamma?

Igår kväll vid sex tiden hörde vi att det ringde i kyrkklockorna.
Nu ringer det i kyrkan, mamma! konstaterade Astrid kort och gott.Jaha, blev mitt lite korkade svar.
Det är nog nån som har dött, säger Astrid sen efter en stunds funderande.
Denna tanke kommer nog av att förskolan ligger bredvid kyrkan och kanske har någon vuxen sagt att är det är nån som har dött eller begravs när kyrkklockorna ringer.
Nä, säger jag det tror inte jag. Det är nog andakt i kyrkan idag.
Astrid tittar oförstående på mig och frågar sedan:
Vad är det?
Jag inser att vi inte brukar säga andakt utan gudstjänst så jag förtydligar mig. Som en oljad blixt har hon försvunnit in. Kvar står jag som ett levande frågetecken.Sedan kommer hon ut med telefonen i högsta hugg.
Vem ska du ringa, frågar jag.
Mormor, säger hon och tittar på mig som om jag är dum.
Varför det? säger jag
Jag vill veta om det är Kyrkkaffe, säger hon då.
Astrid brukar följa med mormor till kyrkan när det är kyrkkaffe. Det har blivit deras lilla tradition.Det blev inget kyrkkaffe för mormor och Astrid då, men väl idag. Så nu är den lilla nöjd.






"Kyrkkaffe ska det vara annars går jag inte dit, säger Astrid 5 år"

Bråk, bråk och bråk

Idag är barnen rejält trötta. Dom bråkar om allt. Albin satte sig vid TV:n och tittade på Discovery channel. Då kom Alice som genast bytte kanal och skulle se på Sommarlovsmorgon. Albin byter snabbt tillbaks och sen är karusellen i gång. Försöker behålla lugnet och medlar i konflikten. Det gick INTE som jag hade tänkt mig, fast jag blev inte arg. Dom blev bara ännu argare på varandra och nu även på mig. Tillslut lyckas jag hitta en lösning: Alice får se Mysteriet på Greveholm (just det Julkalendern!) i vårt sovrum och Albin får se klart på det han ville. Men DÅ springer Albin raskt upp till vårt sovrum för att hämta en film som han har i DVD:n där och lyckas ännu en gång reta upp Alice som faktiskt hade lugnat ner sig och var nöjd.
Nu kanske ni undrar vad som hände med lilla Astrid i den här konflikten. Jo den lilla smarta damen såg sin chans och åkte med mormor som händelsevis dök upp här. Allt för att slippa bråk. Hon brukar annars sitta mittemellan när dom stora bråkar. Den som får henne på sin sida vinner.
Fast den riktiga vinnaren i den här konflikten var nog jag. Jag lyckades få barnen att lugna ner sig, sluta bråka och detta utan att bli arg eller skälla på nån av dom. Det känns bra... Undrar om jag lyckas nästa gång också?

Dagens bästa

Astrid 5 år ringer från mormor där hon har sovit över i natt: Kan du komma och hämta mig nu mamma? Jag vill hem....
Då är tårarna inte långt borta, fast hon bara har varit hos mormor över natten. Gud, va man kan sakna dom.