Laxaspelen i Halmstad 17/7Ja, detta gick ju bra. En bronsmedalj på 80 m. Inte illa alls. Vi hejade och jublade när vi insåg att han hade blivit trea. Vi kramade om och berömde honom. Men det var vi (nästan) dom enda föräldrarna som gjorde...Killen som vann, stoppade ner priset i väskan och satte sig ner med sin familj. Vi hörde inte ens föräldrarna säga grattis eller bra jobbat. Hoppas att jag inte blir en sån förälder efter några år i Friidrottssvängen. Albin har ju bara börjat med friidrott och har inte riktigt den rutin som dom andra har, det verkar ju som om inte vi heller har det som föräldrar. Man får tydligen inte glädjas med sitt barn, eller åtminstone inte visa det på tävlingen.
Det tycker jag är trist. Vi blir jätteglada varje gång det går bra för Albin och vi visar det för både honom och alla andra. Sedan gäller det att stödja honom när det inte går riktigt lika bra, som i längdhoppet denna gång. Det fungerade bara inte. Men han hade ett riktigt fint hopp på nästan 4 meter.
Flickorna är dock inte fullt så roade av Albins friidrottstävlingar. Då gäller det att se till att det finns fika och mutor att ta till. Eller helt enkelt låta dom vara hos mor eller far föräldrarna.
Men det fick både hamburgare, glass och ett dopp i havet på vägen hem, så i slutändan var dom nog nöjda ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar