torsdag 24 mars 2011

Min tand är lös!

I flera veckor har vi hört detta.
Astrids första lösa tand.
Det var ju så spännande och hon var så glad.
Men plötsligt hörs det ett illtjut från nedervåningen.
Oj, tänker jag nu har det hänt nått riktigt allvarligt. För BÅDA tjejerna skriker i högan sky.
Rusar ner för trappan och hittar två panikslagna flickor.

-Astrid bet mig, skriker Alice.
-Min tand är borta, skriker Astrid
Och där i soffan ligger ett litet risgryn till tand.
Alice lugnar sig ganska snabbt, men Astrid är otröstlig.

-Min lösa tand är borta, snyftar hon.
-Men det är ju meningen att den ska lossna, säger jag försiktigt.
-Men jag skulle ju bita Alice, säger hon då.

Vad säger man då???
Nu är goda råd dyra. Det gäller att få henne att tänka på nått annat.
- Nu ska vi lägga tanden i ett glas så kommer tandfen nog med en liten peng till dig.
Då kommer tårarna igen.
- Inget vatten i glaset! Förra gången försvann Alices tand ner i avloppet.
Och JAG vet att tandfen inte finns. det är du och pappa som lägger dit pengar.

Så är det när man har stora syskon. Vissa saker förlorar liksom sin spänning.

Men så här några dagar senare och flera stolta visningar av gluggen så säger lilla damen stolt:
-Mamma, den tanden bredvid är lös nu också!



tisdag 22 februari 2011

Vilken vacker lila....

Vilken vacker lila....
Ja, det kan man ju undra. Vad var det för nått vackert lila som Astrid såg hos Anitas handel idag.
Tulpaner? Nej.
Servetter? Nej
Ljus? Nej
Blommor? Nej, inte det heller. Hoppsan tulpaner är ju blommor?
Ja, om ni får fortsätta i all evighet så kommer ni nog aldrig att komma till denna vackra lila sak!
Först visste hon inte riktigt vad det var men sen om hon på det.
Har du gjort det?
Nä, det tror jag INTE!
Det var nått som ibland kan uppfattas som lite äckligt.

Det var en: vacker lila TOALETTBORSTE!!
Hur många av er hade gissat det?
Förmodligen inte så många. Jag själv har nog aldrig hört någon kalla en toalettborste för vacker, men nån gång ska väl vara den första.

måndag 7 februari 2011

En liten vinst lott??


Nån gång i bland brukar flickorna och jag köpa varsin skraplott.
Denna gången blev det Astrid som tog hem en liten vinst.
Hela 10 kronor.
Snabbt över till affären.
Ny lott.
Ja två gånger lyckades hon skrapa till sig en ny lott innan det tog slut.
Alice som inte hade nån större tur denna gång hade börjat studera lotten.
-Mamma, hur mycket kan man vinna?
Pedagogiska mamman biter sig i tungan för att inte svara direkt.
-Det står på lotten, säger jag.
Hon läser koncentrerat och jag ser hur hon funderar och funderar. Det var nog ett svårt tal...
Sen utbrister hon:
-Men mamma, man kan ju bara vinna 250 000 kr

tisdag 1 februari 2011

Friidrott eller mamma kan vi inte bada idag?

Tisdagar betyder i vårt lugna hus Friidrott för Albin. Idag råkade det bli så att Lars var tvungen att jobba. Vilket innebär att antingen blir det ingen träning för Albin (vilket leder till världskrig) eller får flickorna följa med (vilket också leder till världskrig) .

Sagt och gjort. Flickorna började redan när jag hämtade att tjata:
-Mamma kan vi inte bada idag.
-NEJ, NEJ och NEJ. Inte idag.....
-NÄR kan vi bada då?
-På sportlovet kanske?
Tårar och tandgnissel....
Men idag lyckades jag hitta kraften att stå på mig: Det blev inget bad.
Väl på Moga Fritid började nästa attack:
-Vi vill ha godis.
Jag var egentligen skittrött på allt tjat, men med raska steg gick jag mot bilen efter ett kort:
- Det är inte lördag idag
YES, 2-0 till mamma. Inget bad och inget godis.
Första orden Lars fick höra när han klev in var:
-Vi fick inte bada idag och vi fick inget godis heller. Men Albin han fick...
- Vad fick Albin då? säger Lars och ser ut som ett levande frågetecken
-Träna, säger Astrid då

Ibland är dom rätt söta! Nä, rätt ofta.

tisdag 4 januari 2011

Pysslig? Ja visst inom vissa gränser.


Pyssla är kul. Om man får vara i fred. Gjorde jättefina änglar till min Toarpskrona. Men glömde att borra hål i botten så dom fick bli små prydnader istället.

Så kom då lilla Astrid.
-Kan du sticka en mössa till mig mamma?
-Nä, du det får du be mormor göra.
Och mormor är duktig på allt handarbete, så visst skulle hon få en mössa. Astrid och jag gick och handlade garn till en mössa. Det är en häst uppe på toppen av mössan. Jag försöker få henne att välja nått annat, den verkar lite svår tycker jag. Men hon hade bestämt sig.


Garn och mönster lämnas gladeligen över till mormor som i rask takt stickar själva mössan. MEN så var det ju det där med hästen.Till och med mormor som är så duktig på att sticka höll på att gå bet på den. Men hon är ju lite enveten, så nu är mössan klar. Och det blev jättefin. Men jag skulle inte tro att hon stickar nån mer hästmössa....

Så här fin blev Astrid i sin mössa.
Mössan är viktigare än jag sa hon och drog ner den över ögonen.
Tack Mormor!

tisdag 28 december 2010

Två minuters vila

Sovmorgon. Jag vaknar först av alla. Kaffe i lugn och ro.
Sen måste jag tända i pannan och gör dagens först tur ner till källaren. Medan det tar sig stoppar jag i den första maskinen tvätt för idag.



Tvättmaskinen har haft ledigt över julhelgen, men NU ska det tvättas. Maskinen hinner inte bli mer än halvfull innan barnen ropar.

Dom är osams om vilken kanal som dom ska se på tvn. Uppför trappan.
Löser konflikten och sen ner igen. Det brinner i pannan och tvättmaskinen måste bli klar. Hinner precis starta den innan nästa kris uppstår på övervåningen. Upp igen.

Löser krisen genom att låta Astrid se på Tv i vår säng på övervåningen. Tre trappor ner till källaren för att hänga upp den tvätten som jag tvättade igår kväll. Det tar ju en stund...Men jag blir bara halvfärdig innan dom ropar igen. Upp igen.

Katten har rivit Astrid. Upp igen. Det var ingen större fara med henne. Ner igen. Nu lyckas jag hänga upp resten av tvätten innan jag återvänder upp.

Det känns som ett helt pass på gymmet....
Nu sätter jag mig ner och tar en kopp kaffe till innan nästa omgång är klar i tvättmaskinen. Jag verkligen älskar min tvättmaskin. Ha, det var en sanning med modifikation. Jag tycker om att den bara tar en timma och sväljer mycket tvätt. Men att behöva använda den är inte lika kul.

måndag 27 december 2010

Och hur har julen varit???

Jo, tack bra. Vi har bara gett våra döttrar saker som gör att vi själva kommer att få ett nervsammanbrott... Så smart!
Lilla Astrid önskade sig bara en enda sak: En dubbel vagn till sina dockor... Men efter en smart diskussion lyckades jag förhandla bort två av hennes gamla vagnar. Det ryms ju två dockor i den nya vagnen, alltså kan vi ta bort två vagnar. Astrid köpte detta med viss tveksamhet. Vi får inte slänga nån vagn, bara lägga den på vinden. Och där kan den ligga länge.



Alice ville ha ett spel till sin Wii. Mario VS Sonic olympic winter games. Det var ju bara det att man måste ha en Wii Fit bräda till den. Så sagt och gjort det var det hon fick så nu spelas det för hela slanten. Till brädan följde det också spel. Det var ju bara det att när man skulle göra inställningarna för barnen så var dom för lätta... Så mamma fick kliva upp på brädan, med påföljden att barnens BMI räknades ut på deras längd och MIN vikt... Mina barn är därmed kraftigt överviktiga!!!



Albin fick det spel han ville ha och ett trådlöst headset. Även det var smart: headsetet är uppladdningsbart. Så inköpen av batterier kommer att minska drastiskt...Han fick en kram av tomten också!

Tyvärr har barnen blivit så stora så nästa år har vi nog ingen som tror på tomten längre. Astrid har hittat omslagspapper som var likadant som det som fanns på paketen och tycker att tomten skriver lite likt mamma.

Så nu är jag väl ensam om att tro på tomten!
För jag fick ju en kaffemaskin som jag hade önskat mig....